Tiden är inte i våra händer.
Tiden rusar ett ojämnt maraton,
den saktar av i timmeslånga sekunder
och eskalerar i år som känns som minuter.
Hösten har brutit sig in i världen nu,
i en blixt av gult och rött,
så som den gjorde förra året,
och som den gjorde för tusen år sedan.
Snart kommer himlen rasande ner,
i små vita bitar.
Vattnet blir hårt och marken blir mjuk, kall.
Ditt leende spricker upp,
som solen genom molnen.
Ännu ett år har kommit och gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar