Den andra

Tiden är inte i våra händer.
Tiden rusar ett ojämnt maraton,
den saktar av i timmeslånga sekunder
och eskalerar i år som känns som minuter.

Hösten har brutit sig in i världen nu,
i en blixt av gult och rött,
så som den gjorde förra året,
och som den gjorde för tusen år sedan.

Snart kommer himlen rasande ner,
i små vita bitar.
Vattnet blir hårt och marken blir mjuk, kall.
Ditt leende spricker upp,
som solen genom molnen.

Ännu ett år har kommit och gått.

Den första

Har du någonsin sett på en människa
och hatat?
Inte ens en anledning,
bara illvilja,
en instinkt som skriker NEJ,
innan ni ens nått ögonkontakt?

Har du någonsin sett på en människa
och ryggat?
Inte ens en eftertanke,
bara motvilja
och en dom,
innan ni ens talat med varandra?

Har du någonsin sett på en människa
och älskat?
Inte ens en anledning,
bara glädje,
en ömsesidig respekt,
välvilja,
utan baktanke?

Har du någonsin sett dig i spegeln
och sett en människa?