Jarre

I kväll sitter jag i en stuga
någonstans ute i skogen
Månen lyser upp den annars
så kolsvarta natten
Det är en sak man inte riktigt
kan förstå
om man inte sett det;
Hur mörkt det faktiskt blir
och hur starkt månen kan lysa

Farmor pratar med sin syster
i telefon
Systern befinner sig endast
sex mil borta
Men det skulle lika gärna
kunna vara en evighet
Ett ljusår
Kanske två

Dagarna här består av
vedhuggning, snöskottning, eldning
Hugg med yxa genom den
metertjocka isen
För vatten
Eld
för ljus och värme

Jag kallar det att
komma hem
till evigheten
att komma hit
Till denna plats
där mina förfäder fötts
växt upp och dött
Till detta land
som en gång
ska bli mitt

Jag pratar med fåglarna
det gör jag alltid
Men här uppe så lyssnar de
De tittar på mig
med undrande blick
där de sitter
ett par meter ifrån mig

Jag följer spåren efter haren
ser att räven gjort detsamma
Räven hoppar skrämt in i skogen
när vi kommer
Jag ber om ursäkt

Här hemma i evigheten
lägger sig ett underligt lugn
över mina sinnen
Huvudvärken släpper
stressen klipps av
och jag kommer ihåg
min barndoms oskyldighet

Här finner jag vila
I skuggan av fjället
Fjället jag härstammar från
Där jag en gång
ska gå genom skogen
tillsammans med de mina

Mitt blod,
mitt arv. 

// Magda